Mineral & människor

200 år av upptäckter

Det första mineralet som beskrevs från Långban var hedyfan (år 1830), och det senaste friisit (2024). Än idag görs fynd från varphögarna, mer än 50 år efter gruvornas stängning.

Under gruvans storhetstid gick som en mänsklig kedja mellan gruvarbetarna nere i berget och hela vägen upp till forskarna på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Under 1800-talet kunde en enskild gruvarbetare med ett gott öga för mineralidentifiering tjäna några extra kronor genom att skicka vidare intressanta fynd. Detta byggde under en tid upp världens kanske största lokalsamling med prover från en och samma plats, Långban-samlingen på Naturhistoriska Riksmuseet, med över 25 000 prover.

Personer med stor betydelse för mineralogin i Filipstads bergslag

Hugo V. Tiberg (1849-1913)
Disponent vid Långbans gruvor mellan 1874 – 1913. Öppnade Långbans första mineralmuseum 1903.

Karl Johan Finneman (1880-1953)
Utan denne gruvarbetares insatser vid skrädbordet, hade Långban aldrig nått berömmelsen som världens mineralrikaste plats.

Adolf E. Nordenskiöld (1832-1901)
Den världskände polarfararen som till vardags samlade in och undersökte mineral på ”Riksmuseet”, fick tidigt upp ögonen för gruvorna i Filipstads bergslag.

Hjalmar Sjögren (1856-1922)
Mineralog, geolog och sedermera intendent på Naturhistoriska Riksmuseet. Född i Persberg och gifte in sig i Nobelsläkten. Blev ekonomiskt oberoende, och kunde på så sätt bland annat bygga upp en nära på oöverträffad mineral- och boksamling.

Lars Johan Igelström (1822-1897)
Född i Persberg och utbildad på Bergsskolan i Filipstad, kom han att resa land och rike för att leta mineral och malmer. Upptäckte många nya mineral och även de rika mangan-malmerna i Filipstads bergslag.