Redan i början av 1800-talet började forskare upptäcka rikedomarna som fanns i berggrunden här, och de första vetenskapliga publikationerna om områdets mineralrikedom författades.

Idag, 200 år senare, är området känt för att vara ett av världens mest mineralrika med över 400 olika mineral påträffade och fler än 100 av dessa är så kallade typmineral, vilket betyder att det var här de först upptäcktes. Flera av dessa har inte stötts på i någon annan del av världen sedan dess. Antalet växer hela tiden då nya fynd görs och som skickas för analys hos till exempel Naturhistoriska Riksmuseet.

Mineralrikedomen

I Wermlandsberg – Filipstads bergslag i västra Bergslagen, finns världens mineralrikaste område där över 451 olika mineral påträffats, varav 118 upptäckts här. Här bröts järnmalm sedan medeltiden, men senare även bl a manganmalm och i samband med det visade det sig att några gruvor innehöll en otrolig rikedom av sällsynta mineral.

Wermlandsberg

Det enda medeltida bergslagsområdet i Värmlands län är Wermlandsberg – motsvarande Filipstads bergslag idag – vilket till stora delar var en järnbergslag. I detta område återfinns idag drygt 500 lämningar efter bergsbruket, varav 361 gruvområden, bestående av över 1500 enskilda gruvhål och stenbrott, 57 hyttor och 17 hamrar (Björklund et al., 2003). Området omfattar socknarna Brattfors, Färnebo, Gåsborn, Kroppa och Nordmark, dessutom ingår Rämmens socken där dock ingen medeltida verksamhet kunnat fastställas, men där bergsbruket expanderade under 1600-talet och framåt. I Wermlandsberg har järnhanteringen
varit tydligt dominant, men även koppar, silver och mangan har utvunnits, t ex runt Torskebäcken, vid Hornkullens gruvor och i Långbans gruvor. De största gruvfälten utgjordes av Persbergs malmtrakt (Magnusson & Carlborg, 1925; Kruse, 2012), Nordmarks malmtrakt (Carlborg, 1929; Kruse, 2014 & Magnusson, 1929) och Långbans malmtrakt (Carlborg, 1931; Kruse, 2009 & Magnusson, 1930). Mängder av mindre gruvfält och enskilda gruvor finns i övrigt runt om i hela Filipstads bergslag, framförallt norr, öster och sydost om tätorten Filipstad.

Det äldsta skriftliga belägget för järnberget i Värmland är Erik af Pommerns privilegiebrevfrån 1413, men det är inte bevisat vilket gruvområde som det avser. Troligen syftar det på Persbergs gruvor, men Nordmarks gruvor verkar ha lytt under samma privilegier.

Namnet Wermlandsberg är belagt från 1521 och är det namn som användes då. Hyttorna drevs under denna tid av andelsägande bergsmän, men det anlades även fyra större s k kronobruk i Wermlandsberg under denna period och 1611 anlades staden Filipstad för att koncentrera områdets handel. Under 1600-talet sker en kraftig expansion av bergsbruket i stora delar av Bergslagen och även så i Wermlandsberg, där nära häften av alla hyttor och 80% av alla hamrar anläggs under denna period. Under 1700-talet sker en viss nedläggning som kulminerar under 1800-talet (Björklund et al., 2003). Flera internationella stålföretag är dock
fortfarande verksamma i Värmland (Karlsson, 2024).